Jag har nog aldrig sett Rasmus på fokuserad och koncentrerad. Så stolt man blir. Och när han fick visa tillsammans med Soke Sensei så kunde jag inte annat än att sitta får med ett fånigt leende och känna den där mamma-stoltheten ta över fullständigt. Höll nästan på att spricka... Vet ju inte om han har klarat sig än, men det måste han ju bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar